Igår hade vi finbesök minsann. Malin skulle ut och äta för att fira sin systers examen och då kom hennes två fina hem till oss under tiden. Bland lådor och stök hittade vi ändå lite att göra som tur är.
Jag rotade fram min pyssellåda, som är ganska fullsmockad med klistermärken, stämplar, snören, fina papper och etiketter. I stort sett allt är från Panduro, från olika bloggträffar och goodiebags, samt lite som jag sparat från presenter jag själv fått (fina etiketter, presentpapper, presentsnören.. kan man pyssla med det så är det sparat) och sånt jag inte ens minns var det kommer ifrån.
Jag hade glömt hur trevligt det är, att bara ta fram pyssellådan och börja skapa. Speciellt när barnen gör det är det så spontant och självklart på något vis, det som en annan kanske tycker är lite poänglöst. Självklarheten i att nu ska vi ta detta fina pappret och klistra hela alfabetet och tejpa på lite stjärnor och ett fjärilsklistermärke och stämpla sitt namn och ta med det hela hem liksom. En vuxen hjärna kan lätt försöka tänka ut ett syfte med det hela, men det behöver inte ha mer av ett syfte än just själva skapandet.
Skapandet räcker som syfte helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar